UIMLA-testet måste vara det jobbigaste jag gjort! Med 10,4 kg på ryggen sprang och gick vi 2,3 mil och besteg 13-1600 höjdmeter under 4h 11min. Jag och Lisa höll ihop hela vägen och vi kändes som ett bra team. Vi sprang med Malin och Tobbe stora delar också.

Första skidbacken i Ullådalen gick ändå bra, man var pigg i benen och vi tog mikropauser här och där för att inte ta ut oss redan här. Väl uppe på Ullådalstoppen sprang vi till Rödkulleliften där vi skulle ta oss ner för skidbacken, gick bra men det tog rejält på låren att springa ner där, plus att man hade en skumpande tung ryggsäck på ryggen. bort till Bräckeliften är det nerför på en transportled, här sprang vi i bra tempo.

 

Sedan begav vi oss uppför igen mot Mörvikshummeln, kändes lite tungt när man såg hummelstugan långt bort och högt upp framför sig. Men vi höll humöret upp och knatade på, först på transportleder och sedan ett downhillspår med branta partier. Här var jag rejält slut, sista biten upp till hummelstugan ville jag bara lägga mig ner o grina typ. 

Vi tog en snabb energipåfyllning vid stugan och efter det kändes det bättre. Här hade vi hållt på i ca. 2,5h tror jag.

 

Sedan var det en lång sträcka nerför igen, ner hummelbranten och sedan hela VM6:an. Hade rejält ont i fötterna som gled fram i skon av all lutning. När vi kom ner på torget skakade benen när jag stod still. 

Men ingen rast ingen vila, nu började färden upp till Fjällgården, vi tog bilvägen upp dit sedan en kort springtur till tottbacken, upp en bit i pisten. Sedan in på en sig i skogen som går runt Totthummeln. Den går uppför hela vägen tills den svänger neråt igen, nerför hela vägen. Det här var den jobbigaste biten uppför, inte terrängmässigt utan för att vi var så jäkla trötta, ett steg i taget typ. Jag mådde illa för att jag var så trött.

 

De håller på bygga nya liftar där uppe så det har spärrat av en del av stigen men det sket vi i hehe, vi såg inte så mkt bygg-gubbar. På ett ställe var stigen ganska öppen med maskiner på ovansidan och en byggväg nedanför, Lisa: här måste vi springa fort så dom inte ser oss! Jag: vart är dom? Lisa: Överallt!! Jag hör en lastbil på vägen nedanför och vi springer som tusan, haha! Vi tänkte inte på det då men efteråt skrattade vi åt det, kändes som vi var med i en spännande barnfilm när de inte får bli upptäckta. Lite överdramatiskt med "överallt!!" kanske, men just då var det på liv och död, okej?

 

 

Sedan väntade ytterligare lite nerför på en stig i skogen, ryggsäcken skavde, jag hade mjälthugg och man kände sig lite yrslig. Men detta var sista etappen innan vi var tillbaka på skolan igen. Vi rusar in och klockar på 13.11, vi startade 9.00. Vi vägde ryggsäckar och stretchade trots att jag knappt orkade göra det, men glada var vi, för att vi är så jäkla grymma!

 

Vi hade en snitthastighet på 4,4km/h, vilket känns som en bra hastighet med tanke på stigningarna vi gjort! Urban tyckte också det var jättebra jobbat, så jag är himla nöjd! Både med min egen och mina klasskamraters insats:)

 

 

Idag känner jag mig stel som en pinne!