Ticken och Lucky stod bredvid varandra i hagen idag när jag kom, what liksom?! haha! i den andra hagen har dom typ inte märkt av varandra. Ticken har stått uppe hos Anki och Lucky i den andra änden. Den kanske varit så stor så dom visste inte att dom var två i hagen ;D Lucky gnäggade tom. när vi gick ut från hagen och iväg :O
Jag gick upp till Anki med honom eftersom vi har kvar grejorna där uppe och smörjde in honom och allt sånt där och gick sedan tillbaka och till paddocken.
Vi stod länge helt stilla och gjorde ingenting för jag kom inte på ngt vi kunde göra, inspirationen låg på noll, haha! Till slut blev det så att jag stod bakom honom med hängande rep längs ena sidan och bad honom gå framåt. Först fattade han ingenting och stod antingen still eller backade. Eftersom det är det han brukar ska göra när jag står bakom honom, inte bara av att jag står där bakom men ah ni fattar. Efter en stund prövade han med att flytta bakdelen. Det förstår jag att han misstolkade det som, eftersom det lätt blev så att jag stod lite mer på ena sidan och dessutom hade repet där så inte så konstigt att han flyttar rumpan liksom ;)
Efter lite trocklande hit och dit förstod han att det var framåt han skulle gå. Jag lät honom gå som han ville men oftast blev det en blandning i sicksackspår av flytta bakdel och framåt. Det var en hel del folk kvar sen festen igår så dom undrade nog vad vi höll på med xD En bra självförtroendeövning för hästen iallafall och få den att tänka lite själv. Tror jag ska fortsätta lite med det, tror han kommer tycka det är roligt när han kommer på hur han ska göra!
Sedan efter den övningen så blev det lite, jahapp vad ska vi göra nu då igen. Så jag gick bara iväg en bit och ställde mig i bortre sidan av paddocken i skuggan. Ticken stod i mitten och "hängde". Jag gjorde ett klickljud med munnen so jag brukar göra när jag vill att han ska öka/gå framåt dock brukar han inte vara så alert på det. Men jag prövade att göra det och efter två "klick" så började han gå mot mig och stannade ca. 1 meter framför mig, vilket jag vill att han ska göra då han ska respektera min personliga zoon. Jag blev faktiskt lite chockad för han brukar inte reagera på så små signaler när han står och halvsover.
Jag stod bara kvar och sa ingenting när han kom fram och hade stannat utan gick ytterligare lite längre bort och gjorde samma sak igen, och han kom fram även denna gång. Sedan stod vi där och bara mös en liten stund innan vi gick mot utgången och till hagen där en glad Lucky väntade.

hej världens finaste häst!