-Min bästa vän
Torsdag natt/morgon har nog varit den värsta i hela mitt liv gemensamt med sista veckan med Ticken. Började med att pappa sa att Wilma inte var nå pigg när vi for ut till stugan. Tänkte inte så mkt på det, eller jo det gjorde jag men inte lika mkt just då för trodde hon bara hade satt ett grässtrå i halsen igen. Men hon blev verkligen dålig. Hon kräktes hjärtat typ skenade och hon kraxade och hade sig. På kvällen när jag borstade tänderna så låg hon på golve nedanför och jag hörde hennes lilla hjärta slå enda upp till mig!
Natten var hemsk och jag kunde inte sova mkt. Satte mig upp varannan sekund och kollade om hon andades och hjärtat slog, hade en fot vid henne hela tiden för att hålla koll och när jag somnat och vaknade och hon itne var där så klev jag upp och kollade vart hon var, oftast på golvet. En gång vaknade jag av att hon andades häftigt som dom gör när dom svettas, och hon svettas/flåsar typ aldrig med tanke på att hon sover under mitt täcke på nätterna i vnaliga fall.
Vi fick tid kl 09.00 hos vetrinären morgonen efter och innan på jobbet kunde jag inte koncentrera mig ett dugg och ville gråta typ hela tiden. Hade sagt till att jag skulle dit men jag gick hem lite tidigare för jag kunde inte va kvar och var så orolig för henne när hon var ensam hemma eftersom pappa också var på jobbet.
Hos vetrinären så kollade han lite allt möjligt och kollade hjärtat med en sån där sak men han sa att det inte var något fel(förutom det lilla blåsljud som vi är medvetna om) så det var en liten lättnad redan där, förstår dock fortfarande inte varför det slog så fort.
Han trodde itne det var något grässtrå, vilket jag dock fortfarande tror att det är eftersom hon kiknat flera gånger idag(lördag)
Sedan tog han blodprov också för han trodde det kunde vara något med njurarna eller lever. Och hon fick smärtstillande och nått mer för magen.
Vi for hem och väntade på provsvar. Jag var hemma med henne i en timme för vi skulle ge henne mat då, och hon åt upp allt, nån specialmat vi fick med oss. Hon hade inte ätit på hela dagen innan.
Då for jag tillbaka till jobbet och nån timme senare fick vi en ny tid kl. 14.00
Provsvaren visade att två värden var nästan dubbelt så höga som normalt, men det kunde även bero på uttorkningen hon fått av kräkningarna men det borde inte bli sån markant skillnad så "något är på gång i kroppen" som han sa. Det är inte säkert det är ngt med njure eller lever för det kan bero på så mkt saker, han var inne på gallsyra. Hon fick dropp mot uttorkningen och vi bokade ny tid för blodprov och sedan ultraljud den 28, länge dit men han är bara här en gång i månaden ultraljudskillen-.-
Så på måndag ska jag(pappa är i Kina då) tillbaka med Wilma till vetrinären och ta nya blodprover som ska skickas någonstans för koll av gallsyra, levern och kanske njurarna, ingen aning men iväg ska det iaf.
Hon blev lite piggare redan efter och idag har hon varit i princip som vanligt, velat ha mat, stått och tiggt i köket, reagerat när man pratat med henne mm. mm. Har nog aldrig blivit så glad över att hon tigger förut!!
Så nu hoppas jag på det bästa och att de thåller i sig till den 28!!!
Finaste Wilma!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag håller alla fingrar och tår och hoppas att hon blir bra igen!
Trackback
