Marulk stod längst bort i hagen idag när jag skulle hämta honom. Gick fram till honom och han lyfte huvudet, slutade äta och ville mysa, det var ett tag sedan han gjorde så faktiskt så det värmde lite. Började efter en stund att gå mot grinden och då följde han mig lös hela hagen. Det är sånna stunder man lever för, när hästen självmant följer och vill vara med en, det gör en glad!

 

Är föresten på sadeljakt igen då jag inte tycker hans nuvarande ligger toppen. Hittade en som passade riktigt bra men bossorna var olika så skickade tillbaka den.

 

Ja och om några veckor flyttar vi till Åre, både roligt och lite ångestfyllt, men det blir nog toppen!