Vila i frid!
Vila i frid min älskade vän! Har fortfarande inte förstått att det är på riktigt, ibland kan jag tänka, men varför är jag så ledsen, det har ju inte hänt något?! för att en sekund senare komma på att just det, han finns inte mer, kommer aldrig finnas mer, kommer aldrig mer få borra in ansiktet i din mjuka päls och känna din doft, aldrig mer, någonsin.
Men jag är så oerhört tacksam för dom här drygt två åren, för allt du lärt mig, och allt vi lärt oss tillsammans. Jag kommer försöka föra det vidare till alla andra hästisar jag kommer träffa, du kommer få vara deras lärare genom mig.
Gick inte en dag med dig utan att man fick skratta litegrann åt alla dina tokigheter, alla gånger du velat tagit egna små stigar om du aldrig ens gått på förut, allt skulle undersökas, min lille skogsmulle<3
Jag kommer ihåg första ridturen med dig, det var till Fornbyn, det första du gjorde på galoppstigen var att ta ett glädjeksutt rakt upp och bocka av mig, haha och jag inte beredd alls"Han är ju 24 år, han orkar nog inte så mycket" haha så fel man kan ha! Ska jag erkänna så tyckte jag det var lite småläskigt att galoppera på dig på tex. lägdan från början när du småbockade emellanåt, men från det till att nu på slutet kunna galoppera i endast halsring och kunna känna mig 110% säker på din rygg.
Jag undrar om jag någonsin kommer få uppleva det igen, jag kunde lite på dig i alla lägen. Du var som en storebror som ofta sa till mig "Nej Ida, där kan vi inte gå, eller så kan vi inte göra! det kan bli farligt!" Och han hade alltid rätt, när jag blev lite för äventyrlig på våra turer bara han och jag så fick vi alltid vända efter en liten bit. Samtidigt så var han som min lilla bäbis som jag fick ta hand om, vi tog hand om varandra, vi hjälpte varandra att våga.
Så än en gång: tack, tack för allt!
Jag vet att du har det underbart på dina oändligt stora ängar, nu får du sommar året om, precis som du behöver! och kom ihåg att någon gång ibland ta några galopprace över ängarna, du vet som vi brukade göra, när vi bara flög fram och få känna vinden i manen! Det vet jag att du kommer göra, för jag vet att du älskade det lika mycket som jag, och det kan nog vara bra för dig, så du inte blir alldeles för rund om magen tänkte jag :')
Din Ida ♥
Men jag är så oerhört tacksam för dom här drygt två åren, för allt du lärt mig, och allt vi lärt oss tillsammans. Jag kommer försöka föra det vidare till alla andra hästisar jag kommer träffa, du kommer få vara deras lärare genom mig.
Gick inte en dag med dig utan att man fick skratta litegrann åt alla dina tokigheter, alla gånger du velat tagit egna små stigar om du aldrig ens gått på förut, allt skulle undersökas, min lille skogsmulle<3
Jag kommer ihåg första ridturen med dig, det var till Fornbyn, det första du gjorde på galoppstigen var att ta ett glädjeksutt rakt upp och bocka av mig, haha och jag inte beredd alls"Han är ju 24 år, han orkar nog inte så mycket" haha så fel man kan ha! Ska jag erkänna så tyckte jag det var lite småläskigt att galoppera på dig på tex. lägdan från början när du småbockade emellanåt, men från det till att nu på slutet kunna galoppera i endast halsring och kunna känna mig 110% säker på din rygg.
Jag undrar om jag någonsin kommer få uppleva det igen, jag kunde lite på dig i alla lägen. Du var som en storebror som ofta sa till mig "Nej Ida, där kan vi inte gå, eller så kan vi inte göra! det kan bli farligt!" Och han hade alltid rätt, när jag blev lite för äventyrlig på våra turer bara han och jag så fick vi alltid vända efter en liten bit. Samtidigt så var han som min lilla bäbis som jag fick ta hand om, vi tog hand om varandra, vi hjälpte varandra att våga.
Så än en gång: tack, tack för allt!
Jag vet att du har det underbart på dina oändligt stora ängar, nu får du sommar året om, precis som du behöver! och kom ihåg att någon gång ibland ta några galopprace över ängarna, du vet som vi brukade göra, när vi bara flög fram och få känna vinden i manen! Det vet jag att du kommer göra, för jag vet att du älskade det lika mycket som jag, och det kan nog vara bra för dig, så du inte blir alldeles för rund om magen tänkte jag :')
Din Ida ♥
Kommentarer
Postat av: Jeanette
Ja det gäller att minnas alla fina stunder och känna glädje över dem. Du kommer aldrig att glömma honom, men du kommer att gå vidare och under resten av ditt liv lära känna nya fantastiska individer att fortsätta utvecklas med.
Du gjorde hans sista år innehållsrika och fulla av kärlek och bus. Jag är alldeles säker på att han galopperar omkring på de evigt gröna ängarna med ett leende i själen och varma tankar till dig.
Kram/Jeanette
Postat av: Malin
Vad fint skrivet älsklingsgumman. Gråter när jag läser... Och som sagt han fick ju ha mycket kul med dig de sista åren. Till och med fara på ridläger. Fast det var lite spännande med transporten...
Kram mamsen
Trackback
