Idag är det exakt 6 månader sedan min älskade vän lämnade oss. Det river upp så mkt inom mig så fort jag tänker på honom, och som vanligt vet jag inte hur jag ska kunna besrkiva hur jag känner.
Hur kan det gått så lång tid, det känns som en evighet sedan även fast det känns som igår. Jag minns så väl den där sista kvällen/natten när jag for till stallet för ett sista farväl, ni kan ju tänka er själv. Jag stod och grät och borrade in mig hos honom, ville aldrig gå därifrån, för jag visste att när jag gått skulle det aldrig mer vara som innan.
När jag kom dit två dagar senare så var det alldeles tomt, hans box var omockad, det låg kvar lite pellets i krubban. Jag mockade en sista gång, jag tog till vara på att få mocka hans box en sista gång, jag var som i en dimma.
När jag gick ut i hagen var där bara tre hästar, du var säkert bara borta för en liten stund, kanske någon hämtat dig för en liten promenad?

Jag kan känna det så väl, hur det var att sitta på din rygg, att vara med dig. Men ju mer jag försöker känna ju svagare blir känslan och jag kan inte alls känna den lika tydligt. Jag vill inte glömma. Min älskade Ticken, jag saknar dig!